Trummisar och myten

Tänk på vilket band du vill. Föreställ dig ett band med fullt PA, scenlampor, rökmaskiner och andra ”coola” effekter. Kanske föreställer du dig ditt favoritband eller kanske föreställer du dig ett riktigt skitband. Oavsett vilket är det inte min poäng i just det här sammanhanget. I steg två i denna övning ska du ange hur trummisen ser ut. Du ska också återge vilka ”skills” han har bakom trummorna. Kanske säga något om trummisens personliga karaktär. Om svaret är att du har svårt att besvara ovanstående frågor. Jag vill såklart att du ska veta att du inte är ensam om denna bleka bild av trummisar och dess aura.

Faktum är att jag är tämligen säker på att bilden av trummisen du föreställer dig är relativt otydlig. Eller förresten du kanske är trummis själv, i så fall ber jag ödmjukast om ursäkt och ska därför be att få göra mitt yttersta för att inte förstöra din självbild eller din glädje. Du är förmodligen duktig, eller vem vet, kanske är du nybörjare. Oavsett vilket vill jag på intet sätt förstöra ditt intresse eller din passion för trummorna. Men ibland kan det vara bra att tidigt i karriären få veta något om de utmaningar som trummisar kommer att stå inför. Det är av det senare skälet jag vill framskrida i resonemanget med försiktighet.

Trummisar i dunkel

Ett sanningens ord är att du som trummis inte kommer att märkas, synas, höras eller få särskilt mycket uppmärksamhet överhuvudtaget, såvida du inte är en kvinna eller har gjort något annat klandervärt som inte har med trummor att göra. En intressant paradox är, att det faktiskt på sätt och vis är trummorna som dominerar hela styrningen i bandet. Trumman var förmodligen också det första instrumentet som människan lärde sig att förstå och tillverka. Men trummisar har i alla fall i västerländsk musik-kultur fått stå åt sidan för till exempel den excentriske sångaren, eller den fagra gitarristen med sina många solon.

Så var vill jag då komma med mitt resonemang. Jo jag vill helt enkelt få dig att som trummis fundera över ditt val av instrument. Inte för att det inte är ett fantastiskt instrument utan för att dina incitament för att lära dig instrumentet inte bör vara uppmärksamhet, glamour eller gratis kändisskap på grund av dina fantastiska skills på trummor. Det kommer sannolikt inte att ske. En trummis är trummis för att det känns rätt och så enkelt är det bara.

Givetvis är det en sanning med modifikation för nu låter jag säkert som en bitter pennalistisk nörd. Du ska givetvis syssla med det du för stunden föredrar oavsett ditt skäl till det. Men jag tror verkligen att du någon gång kommer att förstå mitt resonemang om du börjar spela trummor på allvar. Det är i alla fall den erfarenhet som jag själv har fått till mig av en nära vän som spelat trummor i mer eller mindre hela sitt liv. Det finns visst kända trummisar menar kanske du. Och självklart håller jag med, men inte innan de tjänade sina första miljarder på ”Black Album”.